Miss G kom hit igår och lagade middag och pysslade om mig, det var mycket uppskattat. Det är ju lite obekvämt att stå på ett ben i köket och laga mat, likaså att stå och borsta tänderna och liknande. Så fort jag sänker ner benet, som jag inte får stödja på på 8 veckor, så fylls det med vätska och svullnar upp till dubbla tjockleken och börjar värka.
Har hittills fått nöj mig med att tvätta mig med en handduk, som i lumpen på övningarna, men i morgon ska miss G rota fram min handikapp stol i källaren och då kan jag äntligen plasta in benet och sätta mig i duschen och bara njuta.
Man märker av sina handikapp rätt så fort när man ställs inför dem, ta bara frukost. Upp ur soffan, fram med kryckorna och hoppa ut i köket, den med kryckorna och fram med allt ur kylen, fixa te och mackor, lägg mackorna i ett folie paket som går att hålla i samtidigt som kryckorna. Ut med dem till soffan och sen tillbaka till köket med en krycka, greppa en halvfylld tekopp och hoppa försiktigt tillbaks till soffan utan att spilla, upp med benet i luften eftersom det nu är sprängfyllt med vätska samtidigt som det andra benet nästa har kramp av utmattning, njut av frukosten.
Tack vare miss G så kan jag idag hälla upp en plastbunke till hälften fylld med mat, micra och sedan hoppa tillbaks till soffan, hinner till och med med ett toabesök under tiden micron går.
Har märkt att jag somnar lätt och sover djupt av morfinet och att jag känner i kroppen hur länge sedan det är sen jag tog den senaste dosen. Ibland undrar jag om Yoda också går på morfin, för hon sover minst lika mycket och ligger hos mig hela tiden.
Har nu plöjt igenom alla program av intresse på SVT 1 & 2 och TV4 och har nu börjat med 3an och sen blir det kanal5, sen får det bli film på DVD, mycket ska man se innan ögonen trillar ut.
I värsta fall får jag väl börja lyssna på radio online, allt för att få tiden att gå.
Näe nu ska jag lägga ifrån mig datorn och vila lite innan det är dags för medicinering, gillar inte riktigt de där sprutorna mot blodproppar men de måste ju tas.
Ha det gott,
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar