Go morr på er i kylan, vaknar upp och ser att det varit -22,9 grader i natt, tur att det är helg och att man inte behöver gå ut.
Jag har ju inte skrivit här på ett tag pga att jag varit bortrest i ett land med väldigt dålig uppkoppling men ska försöka minnas tillbaka vad som hänt hittills i år. Jag firade nyårsafton hemma hos Miss G som ni ser på bilden ovan.
Tidigt på morgonen den första åkte jag hem till Yoda och började att packa min resväska, jag hade visserligen 4 arbetsdagar innan avfärd, men man vill ju att allt som ska med är helt och rent.
Klev upp klockan tre på morgonen och släpade med mig väskorna genom snömodden ner till Tierps station och tog dagens första Upptåg in till Uppsala. Bytte sen till buss 801 som tog mig till Arlanda, helt gratis då bussen går på mitt pendlarkort. Väl framme så hade bagagebandet lagt av och vi fick vänta en stund men när allt var klart så hann vi precis med en liten stänkare i baren.
Strax efter avfärd firade vi in semestern med lite bubbel och den sedvanliga drinken och lite rött till maten som var som vanligt lite smaklös men mättande.
Väl nere var det skönt att känna värmen från solens strålar och känna doften av Afrika, ni som vart där vet hur det luktar, lite speciellt, lite sött och kryddigt. Efter att bussen kört oss till vårt hotell, bytte vi om och efter ett glas från taxfreen gick vi till Paradise Beach Bar för att äta middag. Det har hänt en del på de 15 år som gått sen sist jag vad där.
Dagens första Julbrew, försökte skicka bilden via Facebook men hotellets Wifi som funkade utmärkt hade dock så gott som ingen uppkoppling till Internet. Vi fyllde upp kylen med öl och vatten, tydligen hade jag köpt fel dryck i taxfreen då vatten inte var en av de drycker jag beställt. De har bytt etikett sen sist då de hade 3 guld och ett silver, 5 guld smäller väl lite högre.
Tog med mig Miss G på en långpromenad enligt henne, vi gick bort för att se om Kololi fanns kvar. Träffade på lite fiskare på vägen och att få någon som vill posera för kameran är numer inte allt för svårt.
När vi efter en lunch på vägen kom fram till Palma Rima området så såg jag att frukt tjejerna fått en egen byggnad som inte fanns sist. När det var cirka 30-50 meter kvar till byggnaden så hörde jag en bekant röst som ropade på Max, mitt gamla namn som jag använde här nere för att det var lätt för alla att uttala och så har jag ju kallats sen jag gjorde FN-tjänst på Cypern 1986. Det var Heidi eller Khaddy Jatta som hon egentligen heter, som fått syn på mig och kände igen mig trots att jag skaffat skägg. Efter en lång och stor kram frågade hon efter mamma och pappa och Bruno, det har gått 15 år men tydligen har vi gjort ett stort intryck på henne, då hon fortfarande minns oss.
Jag presenterade mig i strandgrinden och vi fick gå upp till receptionen och presentera vårt ärende och sen var vi fria att göra vad vi ville. Vi gick runt och jag pekade ut för Miss G alla hus vi bott i och var Palmers bodde och sen gick vi ner för att någon behövde gå på toa, jag gick in i baren och tog en öl. 35 dalasi, det är ju var de tar i minimarketen vid vårt hotell, tokbilligt, för er som inte sitter inne med växlingkursen på Gambianska Dalasis så kan jag säga att det är cirka 7 kronor lite drygt.
Efter att jag tömt den flaskan och fått höra lite skvaller från personalen så gick vi upp mot den övre grinden och träffade på en flock apor som var hur oskygga som helst. La Scala låg fortfarande kvar och det är fortfarande dottern som driver det, hennes far hade enligt personalen på KBC hängt sig.
Som sagt, de var inte speciellt skygga och nationalparken intill, Bijilo National Parc, kallas för apparken av alla där nere.
Väl uppe vid taxistationen så stod det att det skulle kosta 400 till Kotu, men taxiledaren prutade själv ner priset till 300 och det fick det vara värt. Tror jag ska skaffa en sån här julgran till nästa år, flaskor har jag ju gott om :D
Vi har en egen liten staty på hotellet, passade på att ta en bild och skickade den till Fireball på Facebook.
Nu får man skäll av miss G, för att man lägger upp en bild av henne i bikini, men det får det vara värt, det man tycker om vill man ju dela med sig av.
Det går en liten väg bakom Bungalow Beach Hotel, eller BB Hotel som det kallas, där har man byggt en mur som dekorerats och den sträcker sig hela vägen ner till det nya stället Destiny's.
Här är en bild från Bakau, inte lika flashigt som vid hotellen, men det visste jag ju sen tidigare då jag hängt en hel del i de här kvarteren. Det här är det riktiga Gambia, där de riktiga Gambianerna lever.
Nere vid Katchikali Sacred Crocodile Pool klappade vi på krokodiler och tittade på det nya museet som öppnats som en liten by av runda hyddor, klart värt de 50 dalasis det kostar att få entree till, för 15 år sedan kostade det 5 dalasis men då fanns bara krokodiler att se om man inte hade turen att på se en Monitoring lizzard, typ en liten varan.
Miss G, ovanligt nöjd med att ligga fullt påklädd i sängen med sina tvättlappar? Varje dag var städaren in och städade och bäddade och lade hibiskusblommor vid våra kuddar.
Creeken vid Bengtssons gamla ställe fylldes upp rejält på nätterna och det enklaste sättet att komma över var med båt som sköttes av Ousman the ferryman, ett par timmar senare gick det att gå över då creeken smalnat av till drygt en till två meters bredd.
Jag hann med att få lite info och besked om gamla vänner innan det var dags att åka hem. Miss G fick besöka ett nytt land och se riktig fattigdom, vi fick se lite sol och känna lite värme, äta alldeles för mycket mat. Vad är det med Gambia och dessa jätteportioner med kyckling, lök i all mat och brist på saker som står i menyn men inte finns på tallriken?
En sista Julbrew på flygplatsen 75 dalasi och så delade vi på en tonfiskbaguett, vi orkade ändå inte få i oss hela! Den kostade 250 dalasi och detta på en flygplats! Hoppas på en tidig vår och en lång och varm sommar. Puss å kram på er.
